En undersökning om ungas inställning till fackförbund och till fackliga frågor har visat några överraskande resultat. 1 105 webbenkäter har besvarats av unga kvinnor och män mellan 18 och 30 år. Syftet med undersökningen var också att ta reda på vad unga tror om samhällets utveckling om fackförbundens roll förändras.
Något överraskande visar denna undersökning att unga i hög utsträckning är med i facket av principiella skäl. Skälet till att inte gå med i facket är att man anser sig ha liten eller ingen nytta av facket.
Samtidigt som många tror på sin egen förmåga att företräda sig själv, tror man att arbetsgivarnas ställning stärks om facket försvagas. Undersökningen visar att de svarande vill att facken driver traditionella fackliga frågor om villkoren på arbetsmarknaden. Man tycker också att fackföreningarna ska delta i välfärdsdebatten och ta ansvar för svensk ekonomi.
Den viktigaste enskilda frågan att driva hårdare är enligt undersökningen jämställdheten mellan kvinnor och män. Om detta stämmer in också på FTFs medlemmar har förbundsstyrelsen fattat ett felaktigt beslut, när fs valt att nedprioritera jämställdhetsarbete inom förbundet denna verksamhetsperiod.

Enligt undersökningen – och tvärtemot den vanliga uppfattningen – anser unga människor inte att facket är toppstyrt och att det bara är de förtroendevalda och ombudsmännen som bestämmer.
En majoritet tror att facken kommer att fortsätta att tappa medlemmar. De som svarat tror att fackens inflytande därför kommer att minska. Inte överraskande anser de unga att facket måste förnya sig.
Man tycker att facket har en viktig roll att spela i framtiden. Över hälften av de svarande anser att det är viktigt med starka fackföreningar. Inte oväntat är skälet till att många valt att stå utanför facket att man hittills inte behövt fackets hjälp.
Medlemsavgiftens storlek är inte avgörande för att hålla sig utanför facket, men avgiften har betydelse.
Femtio procent av de tillfrågade männen och sextio procent av kvinnorna tror att motsättningarna mellan arbetstagare och arbetsgivare har ökat, när jobben har blivit färre och lönerna har pressats ner genom lågkonjunkturen.
På frågan om facket bör engagera sig mer i kampen mot rasism och diskriminering på arbetsplatsen svarar 45 procent av männen och 64 procent av kvinnorna att det är en ganska eller mycket vikttig fråga.
Undersökningen har beställts av Öhrlings Pricewaterhouse Coopers och Swedbank och pågick under augusti och september 2009.

I sammanställningen uppges att 85 procent av alla svenskar var anslutna till en fackförening för 15 år sedan. Idag är den totala anslutningsgraden nere i 71 procent, vilket också är en hög siffra, set i ett internationellt perspektiv. Mellan 2006 och 2008 sjönk organisationsgraden med sex procentenheter.
Mycket tyder på att anslutningsgraden minskar ytterligare, bland annat när 40-talisterna undan för undan går i pension. De är i hög grad fackligt anslutna. Här står svensk fackföreningsrörelse inför sin kanske största utmaning någonsin, menar rapportförfattarna. Vi håller med.
Den skandinaviska modellen med hög organisationsgrad och starka parter på arbetsmarknaden har bidragit till en låg konfliktnivå, både på arbetsmarknaden och i samhället i stort, menar man i rapporten. Vad händer med den svenska konsensusmodellen om fackförbunden försvagas, undrar rapportörerna.

Carl-Magnus Grenninger