Hon tänkte bli dramapedagog, eller kanske gymnasielärare i religion och historia. Och så blev hon något helt annat. I dag är Elsa Saboonchi chef för FacketFörändras.nu, TCOs satsning för att få högskoleutbildade 20-35 åringar att hitta till facket.
Det är fulltecknade dagar för henne när vi ses på ett kafé nära hennes kontor. Igår var hon i Göteborg, det var FacketFörändras.nu:s sista lokala utbildningsdag före kampanjstart. En inspirationsdag för »ambassadörerna«, de unga medlemmar, som på gräsrotsnivå ska sprida information om vad facket gör i allmänhet och om kollektivavtalet i synnerhet.
– Man har gjort undersökningar, som visar att många unga skulle gå med i facket om någon bara frågat. Varför har ingen gjort det, frågar hon retoriskt.
För frågeställningen har snarast varit en av utgångspunkterna för arbetet. Hur ska man på bästa sätt informera om facket, och vad är det som behöver sägas?
– Jag vill förmedla att facket inte är politik högt upp, utan att facket är för mig, för alla. Och då måste vi också hitta nya sätt att jobba, kommunikativt och marknadsförings-mässigt.
Marknadsföringsdelen kan Elsa Saboonchi sen hon läste kommunikation på IHR, efter studierna i religionsvetenskap med beteendeinriktning och historia med tonvikt på den svenska välfärdsstaten.
– Hela studietiden jobbade jag parallellt med olika teaterprojekt med fria grupper. Jag har alltid varit intresserad av teater, inte av att bli skådis utan av att se folk växa genom teatern. Eftersom jag då höll på mycket med marknadsföring blev jag nyfiken och ville lära mig mer om hur det kunde gå till.
Att facket kan göra nytta på många sätt såg hon sen, när hon som konsult undersökte och utvärderade förändringar i rutinerna på ett företag.
– Ledningen såg det som krångligt att facket ville vara med och ha koll, men faktum var att de fackliga representanterna var de, som kom med de konstruktiva synpunkterna.
Så med tiden försvann drömmen om en pedagogframtid, och ersattes av den om att jobba med samhällsfrågor på en ideellt uppbyggd organisation. Ingången blev ett jobb som marknadskommunikatör och studerandeombudsman på Farmaciförbundet. Men när hon var hemma med nyfödde sonen Josef såg hon på tv en reklamfilm för facket, som hon fortfarande minns starkt.
– Det var en engelsman som talade om att den svenska föräldraledigheten borde exporteras till resten av världen. Jag tänkte – just så är det. Jag blev träffad av kampanjen, jag var ju målgruppen.
När hon började arbeta igen visste hon att hon gärna ville ägna sig åt nytänkande kring facket. I februari satte hon sig på chefsstolen på FacketFörändras.nu. Full av tankar om vad som kan göras. Både visionära och direkt genomförbara.
– Jag vill hitta nya former och sänka tröskeln för det fackliga arbetet. Det finns frågor som unga är engagerade i idag, som är helt i linje med de fackliga. Vi måste ta tillvara de ideella och aktivistiska krafterna och bli mera synliga, hitta platser där folk är. Varför inte fackliga kaféer, till exempel?
– Och facket måste synas mera i skolan. Jag möttes aldrig av facket under hela min studietid, eftersom jag gick enstaka kurser och inte något program. Men jag tror att facket måste jobba mer tvärfackligt, gärna redan i grundskolan. Min syster hade en samhällskunskapsbok som Svenskt näringsliv sponsrade – på skolfronten skulle facket kunna göra ett starkare arbete.
Hennes tankar verkar ligga helt rätt i tiden. I SvD riktade Anders Mildner i oktober i en krönika hård kritik mot en konservativ fackföreningsrörelse, som hellre förlorar medlemmar, än verkar för öppenhet och förändring.
»Till slut är ju ändå huvudfrågan vad man egentligen vill vara: fortsatt bad guy med p-a-m-p stämplat i pannan eller livaktig gräsrotsrörelse – som inte bara involverar sina medlemmar, utan också styrs av dem?« skrev han.
Elsa Saboonchi håller till stor del med om hans tankar. Facket uppfattas idag som hierarkiskt och toppstyrt, det vill hon förändra. Och även om medlemmarna har mycket att säga till om är det i praktiken många, som inte vet hur och vad de kan påverka.
– Idag vet nästan bara de fackligt aktiva vad till exempel kollektivavtalet innebär, då diskuteras det inte heller naturligt längre ner. Sen tror jag många unga vill engagera sig också, men kanske inte i ett styrelserum med en dagordning, utan mera direkt, att göra något konkret här och nu. Då måste man hitta nya former, och göra tröskeln till fackligt arbete lägre.
Samtidigt behöver fackets arbete bli mera synligt, tycker hon.
– Vi måste berätta vad vi gör inom facket, och applådera våra framgångar. Vår målgrupp har väldigt låg kunskap om till exempel arbetsmarknadens parter, många tror nog att kollektivavtal finns på alla företag och att alla automatiskt är anslutna till a-kassan. Sen tror jag också att folk vill vara solidariska idag, det ser man inte minst på att många betalar extra för rättvisemärkta varor.
Men det gäller inte bara att tala om att facket ska förändras, anser Elsa Saboonchi, det är en pågående process. Facket måste alltid förändras över tiden och med samhällsutvecklingen. Man måste också berätta att facket faktiskt förändrar, att facket påverkar människors vardag.
– Vi har försökt sälja in facket med förmåner, semesterstugor och billiga försäkringar, i stället för på de grundläggande värderingarna. Men jag tror att vi skulle vinna mera på att berätta om grunden, den är bra. Jag tror bara inte de unga känner till den.
Text Anita Boberg
Namn Elsa Saboonchi
Ålder 35 år
Bor Med maken Fred, barnen Naima 6 år och Josef 3 år i radhus i Bagarmossen, Stockholm
Lyssnar gärna på Rickie Lee Jones, Nine Inch Nails och Prince
Teaterfavorit Allt med Susanne Osten
Filmfavorit Sacha Baron Cohens rollfigurer Borat och Ali G – man kan skämta om allt
Övrigt Skulle gärna bli en riktig pelargontant – älskar pelargoner