TITEL Kasinoekonomins fall
REDAKTÖR Lars Ahnland
UTGIVEN AV Leopard förlag

Vinsternas andel av förädlingsvärdet – det mervärde som skapas i produktionen – har ökat avsevärt på bekostnad av löneandelen de senaste 25 åren. En förklaring är att samma arbetsstyrka kunnat producera mer. Alltså en effekti-visering, som arbetsgivarna dragit störst nytta av.
Ett annat skäl är arbetslösheten. När den är hög och det alltså finns många arbetssökande är det svårt att vara tuff i löneförhandlingarna. Under 1970-talet var arbetslösheten låg och löntagarna var vinnarna i kampen mellan arbete och kapital.

Klyftorna mellan rika och fattiga i Sverige är i dag större än någonsin sedan Statistiska centralbyrån (SCB) började sina mätningar 1975. Det var under 1990-talet som klyftorna började öka kraftigt. Det är i första hand växande kapitalinkomster, som bidragit till detta. Enligt en LO-rapport från i år minskade klyftorna fram till 1980, för att sedan ändra riktning.  
En bärande tanke i boken Kasinoekonomins fall, är att finanskrisen kunde förutses och att flera borde ha gjort det. Lars Ahnland menar att från mitten av 1980-talet har både socialdemokratiska och borgerliga regeringar gynnat finanssektorn. Den ekonomiska debatten i Sverige – och i västvärlden – har varit samstämmig, konform och mainstream.
Som två exempel för Sverige tar han uppslutningen bakom omstöpningen av pensionssystemet respektive besparingarna i den offentliga sektorn. Enligt författaren visar siffror från SCB att den offentliga sektorns storlek har minskat med nästan en tredjedel i förhållande till den svenska ekonomin, sedan den ekonomiska krisen på 1990-talet.

Ett allvarligt problem, som en följd av avregleringarna av olika delmarknader, har varit att lagstiftare och tillsynsmyndigheter inte hängt med i utvecklingen på de finansiella marknaderna. Precis som databranschen ständigt ligger steget efter hackarna, ligger myndigheterna efter den uppfinningsrikedom som finns hos bankerna.
Författaren hävdar att de som arbetar inom finansinspektionerna helt enkelt inte är lika slipade som deras kollegor inom det privata näringslivet. Man borde kunna ändra på detta genom att jämna ut skillnaderna i ersättning mellan myndigheter och banker.
Detta kan vara ett skäl att lagstifta mot bonusar, som lockar en viss typ av människor. Ett annat skäl att begränsa bonusarna kan vara att minska riskbenägenheten och kortsiktigheten.

Finanssektorn måste övervakas noga och förses med mycket avancerade säkerhetssystem för att pålitligt kunna bidra till vår välfärd, menar Ahnland. Viktigast av allt är att det sker en modernisering i synen på finansmarknadens förmåga att fördela resurserna i ekonomin på ett effektivt sätt.
Politikerna måste förstå att finansmarknaden mer än någon annan marknad är känslig för irrationellt beteende som överreaktioner, grupptryck och flockmentalitet. Dessutom: det som är bra för ett finansbolag är inte alltid bra för systemet i dess helhet.

Ett särskilt problem som uppmärksammats under finanskrisen är den omfattande användningen av hedgefonder i skatteparadis. Där gäller inte kapitaltäckningsreglerna.
Vid det senaste G20-mötet kom man överens om att tvinga banker och försäkringsbolag att redovisas vilka belopp, som de placerar i skatteparadis och på vilka sätt de använder dem. Resultatet har blivit att mängder av skatteparadis har lovat att lämna ut kontoinformation.
Politiker på båda sidor om blockgränserna i Sverige har svikit sina väljare, menar författaren. Avregleringspolitiken, valutapolitiken, penningpolitiken och finanspolitiken har ökat klyftorna i samhället.
Vi måste möta krisen tillsammans, fortsätta att stimulera världshandeln, men göra den mer rättvis. Vi måste underlätta för välfärdssystem, som skyddar människor från globaliseringens skadliga följder. Det måste bli ett stopp för skattekonkurrensen, reglerna för finansbranschen måste stramas upp.

Lars Ahnland har en mångårig bakgrund som journalist på Svenska dagbladet, Dagens Nyheter och TT. Det märks lite i boken. Han förefaller väldigt kunnig i ekonomiska frågor. Dock tycks han ha använt sina bästa artiklar som grund i boken, vilket har gjort innehållet något spretigt. Boken hade behövt en stramare redigering. c
Carl-Magnus Grenninger